Brandenburgs utveckling hänger intimt samman med Hohenzollarnas. Det var kungar och kejsare som Fredrik II den Store från detta adelssläkte som bidrog till att området som i dag utgörs av Brandenburg samt staden Berlin kom att spela en betydande roll för det tyskpreussiska riket och dess ställning i Europa. Vare sig det handlar om politik, konst eller kultur så har Brandenburg i hjärtat av Europa alltid haft en intressant historisk utveckling att uppvisa. Smeknamnet "Berlins Beautiful Backyard" (Berling vackra bakgård) har inte tillkommit av en tillfällighet, för här finns verkligen mycket att uppleva för alla besökare alltifrån
slott, herresäten, kyrkor, kloster, historiska stadskärnor och till industriminnesmärken.
Markgrevskapet Brandenburg präglades under början av medeltiden av stridigheter mellan de bofasta slaviska stammarna och det tyska kejsarriket som ville expandera. Man brukar ange årtalet 1157 som året då landet grundades eftersom markgreven Albrekt I Björnen av huset Askanien då fick mark av den tyske kejsaren. Det var under denna tid som man även grundade de första klostren Lehnin och
Chorin samt dubbelstaden Berlin-Cölln på platsen där de båda handelsvägarna från Böhmen respektive Sachsen korsade varandra i markgrevskapet Brandenburg. Mellan 1200- och 1600-talen härjades landet titt som tätt av eldsvådor och epidemier. Lägg härtill det 30-åriga kriget som också bidrog till att hämma landets utveckling. Brandenburgs förvandling till europeisk stormakt, men också dess förfall under slutet av första världskriget, kan helt och hållet tillskrivas adelssläktet Hohenzollern.
1701 lät kurfursten Fredrik III sig krönas till Preussens förste kung, vilket var inledningen till staten Preussens snabba uppgång. Det dröjde inte länge förrän residensstaden Potsdam blev centrum för det kulturella och politiska livet i Tyskland. Till en början var det "soldatkungen" Fredrik Wilhelm I som såg till att skapa den unga statens värn. Hans livvakter, som även kallades för "de långa herrarna", kom att utgöra en förebild för den preussiska armén som dock aldrig behövde dra ut i krig under Fredrik Wilhelm I:s regeringstid. Det var också under denna tid som utländska minoriteter som hugenotterna och holländarna växte sig starka i Preussen.
Preussens glanstid inträffade mellan 1740 och 1786 under Fredrik II den Stores tid. Hans såg inte bara till att riket expanderade utan han var i högsta grad med om att forma huvudstaden Potsdam, inte minst genom att låta bygga slottet och parken Sanssouci, som i dag är ett UNESCO världsarv. Hela världen betraktade honom som en upplyst monark som älskade flöjtmusik och kulturella utbyten. Det framgår inte minst av hans korrespondens med filosofen Voltaire, som under många år bodde på slottet. Fredrik den Stores efterträdare befäste Preussens status ytterligare som en europeisk stormakt. Till detta bidrog inte minst att den preussiske regenten Wilhelm I efter kriget mot Frankrike i Versailles blev utropad till Tysklands kejsare.
Men det var även under fredssamtalen i Versailles efter slutet av första världskriget då landet utropades till republik, som kejsarriket bröt samman och Hohenzollarna förlorade sin makt. Preussen fortsatte dock under Weimarrepubliken att utgöra ett centrum för den politiska makten. Under andra världskrigets dagar skrevs här också det mörkaste kapitlet i sentida tysk historia som slutade med att det tyska riket kapitulerade 1945, vilket i sin tur ledde till Preussens upplösning. Under konferensen i Potsdam blev Brandenburg ryskt ockupationsområde och 1952 delades området in i fyra DDR-områden. Efter nästan 300 år har så Brandenburg tack vare Murens fall och återföreningen av de båda tyska staterna åter fått tillbaka sitt namn och sin enhetskänsla. Delstatshuvudstad blev Potsdam. Som en av fem nya tyska delstater sticker Brandenburg ut med sitt läge kring Berlin.
